Sårad av mig själv

Jag är sårad av mig själv, varför finns det en människa i min vänskaps krets jag inte kan vara helt sann mot?

Jo det är min egen rädsla jag är helt enkelt rädd för det, - allt eller inget!
Det innebär att säga nått som inte faller i god jord, jag vet det är mitt problem jag kan inte lägga över mina fel och brister på personen i fråga, jag kan inte heller se mig själv vara osann mot någon av min andra vänner..

Därför har ju nu ställ mig frågan ärligt och upprätt varför kan jag inte klara av att ta en stunds vrede från denna människa utan i stället säger nått som ligger nära sanningen men inte är hela sanningen

De som stå mig nära vet vem jag pratar om, ni andra det är inte det som är viktig, vem personen är. Det som är viktigt är att jag har förståt att jag måste ta tag i min rädsla över reaktionen hos personen. Personen reaktion kan inte jag stå för. Jag kan bara stå för min egen och uppföra mig och leva som jag lär.

Har bestämt mig nu. Jag ska leva som jag lär, ja ska i personens fal liksom i alla andra fall vara sann mot den och mig. Lite ilska och utbrott får jag ta.

Jag bestämmer över mitt liv och ingen annans.

Tyck om mig och se att jag oxå felar jag är bara människa!

Det finns någon där ute som älskar dig du kanske vet vem den är!
Kram Linda

I morgon åker vi på söndag springer hon Sally.

NU är det inte länge kvar till årets första rejs med Sally.

Jag ser fram emot att se henne springa förbi i vindens hastighet, känna den där spänning som ett galopp rejs ger mig... Att se de vackra djuren tävla mot varandra med dessa små minimala männen och kvinnorna på sina ryggar.
Se de gå in startboxarna höra när spikern säger så är det starx dax för start i lopp bla bla medverkande är bla med nummer och den rids av och så kommer han till Häst nummer 5 (säger vi) Sally Valentine och hon rid av Per- Anders Gråberg.

Spänningen byggs upp från tårna Sallys tränare börjar bita på vanten sätta sig på huk upp igen och där går starten. Jag och Sallys tränare på vi blir helt till oss..

Å så får vi se hur loppet går denna gången Sally gör framsteg hela tiden och jag tycker det är så roligt att se.

Jag säger med en lekmans kunskap se upp för Sally hon kommer att över raska stort på den som inte tro på henne ge henne 3 lopp till och hon är topp 5! Så det så.


Länge leve häst sporten och i synnerhet, Galopp sporten!


Kram Linda
Du glöm inte det finns någon där ute som älskar dig du kanske vet vem den är.

2009-12-29 Svart dag!

Minns de som om det hänt andels nyss....



Telefon ringde till sent på natt jag hann och tänka de där vanliga tankarna om : jaha vem är det som ringer så här sent? Hoppas det är någorlunda viktigt nu annars så ska jag minsann läsa lusen av den som ringer... Under bråkdelar av den under minuten det tar att svara hinner många tankar tänkas och de flesta så sent på dygnet, är inte positiva..



Jag svarade i alla fall min van trogen eftersom jag är en ibland väldigt nyfiken själ.



Det var någon i andra änden som försökte säga nått och jag sa: - hallå vad är det? Vem är det?



Mellan de mest hjärtskärande hulkningar och snyftande hör jag det... -Han är DÖD?

Jag hinner tänka vem är död vem fan pratar jag med eftersom rösten blir väldigt anorlunda när man gråter.. Som tur är svara jag inte så utan säger:

- Vem är död? Då tar sig rösten en smula samman och får fram Robbie är död han bara dog han får inte vara död....



För dig som inte vet är Robbie en av min hunds bästa vänner och han var hennes bodygard tillsammans med sin "syster" Smilla försvarde han My mot alla faror du kan tänka dig.



Jag minns till exempel när vi var i väg till stallet och hon som ringde hennes då varande pojkväns hund ville betäcka min My vilket My inte ville så kom han full galopp med "syrran" bakom och skrämde i väg den andra hunden. Det skulle minsan inte vara några ovälkommna hundar på hans lilla vän så det så!



Mys och Robbies starka band utvecklades nog redan från det att My var valp. Ange var hemma med Smilla och Robbie och de nosade och hälsade som hundar gör.

Robbie som var erkänt skeptisk till valpar, han hatade dem icke tro inte det men han var skeptisk...



Kan tänka att han nog funderade så här: - Huu pust och stön så jobbiga de är kan det inte bara lugna ner sig måste de fara runt som skållade råttor... Jag försöker sova här, hade han kunnat hade nog dess utom vrålat - SMILLA ta bort det små asen från mig jag kan inte sova. Var på smilla hade svarat: - Vänta lite du jag har hittat nått man kan äta ha ha så gott! jag ska minsann äta stör mig inte, mat är det bästa (gluffs smack) som finns....



För att återgå till det var skulle berätta, den inte ont annande My traskar fram till farbror Robbie och börjar häng han lite i öronen han säger till hon bryr sig föga.. Hon fortsätter att trampa runt på han går sen bort när han sagt till lite till går mot den mycket tålmodigare Smilla busar lite en springer hon som i slomotion mot Robbie som vid det laget tappat tåla modet med min valp och tar henne helt sonica i munnen.. Min valps huvud är inne i hans mun och jag bara skrek Robbie spotta ut min hund...

Han såg en aning chockade ut när han spottade ut henne blängde lite på henne som om han ville säga vet du nu vem som bestämmer, jag tar hand om dig och ser till att inget händer dig om du bara fattar att lämna mig i fred när jag inte vill...



Jag inte vet jag om det var så, det fattar jag väl själv att det var min egen lite små roliga tolkning om vad som hände den gången.

Faktum kvar står han skyddade henne och de var jätte goda vänner till slutet.



Robbie lämna livet på den natten/sen kvällen antagligen med hjärtinfarkt, jag led med de tre kvinnor som mist en av sina bästa vänner...



När samtalet var avklarat och jag skulle sova satte jag mig med My tände ettljus för hans själ och grät... Smärta över att han är borta, smärta över att de led och lider av förlusten av en så underbar vän som han var.

Vi somnade sent, jag och My... Grät mig till sömn..



Nästa dag så sov jag som en liten gris och hörde inga telefoner alls. Men jag hörde in hund hon skrek och gapade. Det ringde på dörren...



Utanför stod en hålögd människa Mossig i ansikte och helt utom sig av sorg. Hon säger snälla kan du följa med in och lämna hans kropp. Själv klart gör jag jag det du hade gjort det för mig om det gällt My jag tvekade aldrig.



Slog föresten rekord i att klä mig den morgonen.



Ange sa att Mammsen orkade inte följa med det blev för smärtsamt och det föstår jag.



När jag kommer ner i bilen ser jag det som för mig alltid kommer stå för smärta! Inte fysisk smärta utan psykisk, själslig hjärte sorg kallade för vad du vill, men det var smärt!



Lider som fan bara jag tänker på det gråter jag. Hon hade så ont hon visste inte vart hon skulle ta vägen och jag så mig själv är jag ego då? Jag såg exakt hur ont jag kommer ha den dagen mitt hjärta My gud förbjuder går bort!



Jag kände hennes smärta fysiskt när Ange och jag burit in Robbie på båren på smådjrkliniken.

Han var bort finns inte mer satan vad ont det gjorde.

Jag sa adjö till han och gick ut. Jag klarade inte faktum att han var död och hon hade så ont, det fanns inget jag kunde göra just då för att lätta hennes smärta...



När Ange kom ut och hon var kvar så länge hon behövde säga adjö men till slut ville jag bara slita henne där i från för att hon inte skulle plåga sig mer.



Vi gick in jag, My och Ange vi betalade och gick in till Robbie och henne igen. Hennes smärta var så total den fyllde hel rummet, My som var med förstod att något var fel... Jag visade henne Robbie och gjorde som vanlig gav han en puss på benet och sen gick vi ut.

Jag tyckte det var vackert att hon gjorde det.



Jag gick för att hämta min vän, jag höll om henne ett tag sen for vi hemåt och det smärtan hoss henne lättade en smula om en bara en lite pytte lite smula så lättade den.

Smärtan kommer nog aldrig lämna henne men hon kommer lära sig leva med den och jag finns här om hon vill att jag ska lyssna.



Må han vill i frid vår vän Robbie!


Glöm inte det finns någon där ute som älskar dig du kanske vet vem den är.