Kan du tänka dig smärtan och besvikelsen...
Framför allt besvikelsen, jag är så besviken på en man som jag trodde kanske att det kunde bli nått bra med nån gång längre fram...
Har inte haft det minsta brått med han och kommer inte ha det framdeles heller om det nu blir nått framdeles med honom det åter står att se....
Han och jag har varit vänner eller tja kompisar kanske, en längre tid, så råkade det bli lite mer och allt var frid och fröjd inga löften!
Jag ville inte ge han några löften om att vi skulle vara ett par och det var likadant från hans sida.
Det ända jag kvävde av han var ärlighet!
Det som inte fick hända, har hänt.
Han ljög för mig eller tja undan höll sanningen om du tycker det låter bättre, hans ex har dykt upp som gubben i lådan.
Han öppnar dörren åt henne för hon är ledsen, hon är hans vän.
Find!
Jag köper det men tycker inte du, att av respekt för mig, som han faktiskt ligger med och håller på att skapa nått med vet inte vad, eller om det ens blir nått skapande mer...
Borde ha talat om att hon var på väg ner hade inte fått värst tuppjuck om jag vetat...
Hade varit hemskt obehagligt!
Jag hade fått ta det! Efter som vi inte är tillsammans och jag inte riktigt vill ha ett förhållande nu...
Jag vill ha han i mitt liv, jag trivs skit bra i hans sällskap!
Vi har roligt ihop.
Kram en mycket besviken Linda
Glöm inte det finns någon där ute som älskar dig, du kanske vet vem den är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar