Saknad...
Jag saknar dig, saknar dig så det gör ont... Jag saknar dig och hela din varelse, har nog aldrig känt en så saknad efter nån som inte varit en älskad...
Eller tja du är älskad fast som en av det två bästa (mänskliga) vänner jag har i livet!
Man väljer inte vilka som ska ingå i ens blods/kärnfamilj, man väljer sin partner eller älskade om du vill kalla de så eller gör man verkligen det?
Är det inte bara en illusion att vi väljer den personen själva?
För mig känns det som hjärtat väljer själv vem jag ska ska falla för.. Då tänker jag inte på åtrå eller lust, utan verkligen faller för...
Både på kärleksplanet och vännerplanet.
Jag tror att själen söker efter en lika sinnade eller tja nån som den leve med innan..
Tänker att vissa människor, känner i alla fall jag. Bara att: -ah den människan gillar jag!
Medan andra gånger kan jag instinktivt känna att nä det stämmer inte, det finns nått mer hos denna människa nått den döljer eller så tycker jag helt enkelt intensivt illa om personen.
Att jag och denna människa skulle bli vänner var inte självklart, vi kände inte vardra mer än till ut sendet för 3 år sen. Har alltid vetat vem hon har varit till just utseendet men inte mer...
NU vill jag inte att hon försvinner ur mitt liv igen min vän med det många smeknamnen Baby Doll, spottcobran,gumman och dockan hehe
Hä slut får tjut rutan i dag
Kram Linda
Glöm inte det finns någon där ute som älskar dig, du kanske vet vem den är..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar