33 år - svartsjuk

2009-11-11

Hmm i dag och många andra dagar, har jag funderat på varför det är så svårt att erkänna att jag är svartsjuk/avensjuk.

Jag är avensjuk på andra kvinnor som har fått barn.

Kanske inte just på själva grejen, att de har barn men de har en livserfarenhet som förnekas mig.



De har fått vänta och födda ett barn. De har fått känna en helt ny lite människa växa inuti deras magar. Jag missunnar inte någon deras barn tro inte det för det gör jag verkligen inte! Jag är jätte glad för eran skull ni kvinnor som har era barn och hela er graviditet bakom er. Eller kanske är mitt i en graviditet och längtar jätte mycket efter eran lille/ lilla bebis. Ni är värda all lycka och jag önskar att alla graviditeter slutade lyckligt.



Jag kanske inte har Sveriges bästa hand med barn, men jag tycker om dem. Vissa av dem älskar jag. :)



Tänker att det måste ju ändå vara nått som de flest kvinnor vill få egna barn.

Jag står fast vid vad jag alltid sagt.

-Jag kan leva utan barn om förhållandet jag lever i är bra. -



Jag kommer inte på konstgjord väg skaffa barn när jag är själv bara för att jag ska ha ett som alla andra...

Men avundsjuk det är jag! Det står jag för !

-16 år och odödlig- - 33 år fullt medveten om döden-

I går var det 18 år sen jag konfirmerades.. Gud så gammal jag känner mig när jag ser siffran jag var tvungen att kolla med miniräknaren om det verkligen kunde stämma....

Tänk att det var 18 år sen jag och mina konfirmations kompisar efter en månads internat läger uppe i sörmaland skildes åt och grät som bara 15-16 åringar gör för de ska skiljas....

Jag levde i den barnsligga tro att inget kunde vara bättre en just i denna stund med dessa människor... Så naivt att tro att jag kommer aldrig vara så älskad för att jag är jag....
1991 den 4 augusti.

Så fel jag hade...

Alla fina minnen där i från Kjesätter kurs gård i Sörmland kommer jag alltid ha kvar, jag kan ta fram dem ur mitt minne och se hur jag såg saker då och hur jag ser på dem nu..

Jag finner det dock väldigt roande att tänka på hur jag såg på saker då och hur jag ser samma saker i dag...

-16 år och odödlig-
- 33 år fullt medveten om min dödlighet o framför allt andras dödlighet-

Tänker på dem som trots allt lämnat jordelivet i unga år som min vän som lämnade jorden en Lussenatt på gotland för 10 år sen ungefär..

Minns att jag hade varit lite arg på honom för att han inte hört av sig på länge... Tänkte att nu hade väl en del av hans vänner som var nynazister fått honom att inte tycka om mig mer för att jag är "importerad" Chilenare.
(adopterad från Chile vid 6 månaders ålder av svenska föräldrar)
Trodde att han valt bort mig, det sved eftersom vi stod varandra ganska nära....

De kom som en chock att han var död!

Visserligen hade en av hans andra kompisar skrivit till mig på icq:n som jag hade då och undrat om jag sett eller hört något från han. Jag svarade henne att det hade jag inte, hade det hänt nått frågade jag henne.
Hon svarade att hon inte hört nått på länge från han, men så brukade han visst göra mot henne i bland.

En eller ett par månader efter fick jag se i Expressen att hans mamma gått ut och sökt honom den vägen...

Det dröjde ända till isen gått upp helt i hamnen i Visby innan vi fick klarhet i vad som hänt honom...
Han hade firat Lucia, blivit för full, trillat över kajen drunknat. Där hade han legat under isen ända tills den gick upp... Han blev bara 24 år...

Det finns nån som älskar dig där ute, du kanske vet vem det är....
Kram Linda

I dag har jag tänkt på det där med det andra könet...



Män...



Funderar på vad jag ska träffa för typ av man, inget jag kan veta i för väg. Ingen vet ju exakt vem man kommer vakna upp med ändå även om jag skulle träffa mannen som får mitt hjärta att slå fortare och mitt ansikte bli knall rött av bara tanken på honom, så är det inte säkert att det är samma man jag vaknar med efter ett par år...



Med det menar jag att vissa utger sig för att vara en människa som det egentligen inte är, de värkar lägga sig till med humor som det egentligen inte finner skojig, de ägnar sig åt intressen eller hobby som är den andra partens...

Det är inte roligt att upptäcka att man lagt sig till med saker som egentligen inte är ens egna.

Jag tycker det är roligt att träna, jag vill inte upptäcka att jag träffar någon som säger sig tycka det är roligt men aldrig vill göra det.. he he träna menar jag.



Träffade en kille ett litet tag typ 3- 4 månader eller nått.. Han gick helt upp i mig han ville nog vara jag tror jag han snackade en massa om att träna och styrke träning och äta rätt men han ville inte göra slg i saken...

När det var dax för fredags mys så kunde han komma med massa chips och ostbågar som visst är god men inget för mig varken då eller nu...

Åh jag föll föga...

Han hade goda sidor han oxå men jag var bara elak mot honom orkade inte med allt svassande efter mig. Orkade inte med att ha någon som inte har egna åsikter.

Nån som bara ska hålla med mig i allt jag säger.

JAG ÄT INTE GUDS GÅVA TILL MÄNNISKAN!

Jag har fel och brister som alla andra. Det ville han inte heller se hans svar till mig när jag frågade honom om vad han tyckte var sämst med mig och vilka av min brister som var mest framträdande är...



- Du gossar lite väl mycket med hunden!



Tack och adjö! sa jag. Vill inte vara tillsammans med nån som inte kan stå upp för sig själv.. Jag hade kunnat lätt räkna upp 5 saker som jag gjorde orättvist mot honom..



Nå väl hur ska han vara då han jag faller för???



Det rent utseende mässiga är inte det som avgör, o nej! Det som av gör är hur han är som människa

Jag vill ha en man som står upp för sig själv en man som kan peppa mig och som kan diskutera fram en lösning om vi är oense

En som samtidigt kan lyssna och försöka förstå.. Begär inte att han alltid ska förstå det gör ju inte jag... Men försöka!

Kanske lite motsägelse fullt det här man jag vill att han ska kunna vara överens med mig om att vi är oense och så får det vara, man kan ju inte vara överens om allt.

Att han inte känner att han måste dölja nått för mig.

Att vi bägge kan ha kompisar av det andra könet. (Ha ha undra om jag klarar av det kanske bara finns i de bästa av världar.)



hmm får nog anledning att vidare utveckla dessa tankar mer en annan gång i min blogg.

Måste göra oss ffärdiga till jobbet. :)








Glöm inte det finns nån där ute som älskar dig, du kanske vet vem det är

Kram Linda

Vuxen???

Mina syskon är de bästa syskon man kan ha. I alla fall för mig

Jag älskar både min bror och min syster.

Min bror som är rolig att prata med och som jag känner alltid finns där även om vi inte pratar lika ofta med varandra som jag och min syster är han där för mig och jag för honom, hoppas han vet det.

Min bror hjälper mig med så mycket som han inte vet en hel del vet han väl oxå, önskar i bland att jag hade hans lugna sprallighet.. Nu var en sådan där konstig Linda förklaring igen..
Han är liksom förankrad i verkligheten men sprallig så till vida att han inte är bunden till marken av att vara vuxen liksom...

Hmm till dagens funderingar om att vara vuxen...

När blir man egentligen vuxen? Är det när man får barn eller när moralen tar över helt eller kanske när man slutar köpa plåster med larviga figurer på...
Eller kanske när man slutat skämta om allvarliga saker?

Jag har inte själv funderat ut svaret på denna fråga, för jag vet inte när det inträffar..

För min del växer jag mycket nu i mig själv det är nu jag ska försöka jobba på att matcha mitt yttre med mitt inre och finna harmoni i att vara jag.
För mig räcker det inte med att jag älskar mig, jag är inte perfekt och kommer heller aldrig bli perfekt...
Jag får jobba på mig och mitt sätt att vara hela livet precis som alla andra.

Jag undrar om det är det som är att bli vuxen att INSE att man MÅSTE JOBBA PÅ SIG SJÄLV och aldrig sätt sig ner och tycka att nu, nu duger jag som jag är, nu ska jag inte utvecklas framåt ett enda dugg mer.
Om det är så,håller jag på att bli vuxen :)

Det var mina funderingar för i natt. Dax att sova.

Åh du glöm inte där ute finns det nån som älskar dig. Du kanske vet vem det är.
Kram

Mardrömmar och svängande hummör..

Nu har det hänt igen....



Jag har drömt mardrömmen som alltid kommer när nått stort ska hända i mitt liv, när en stor förändring är på gång. Den förändringen brukar inte var av godo när den händer,brukar var våldsamt smärtsam själsligt....





När det väl hänt jag har klart ut stormen inom mig kommer jag ut starkare på andra sidan. Det har jag alltid gjort, jag kommer alltid att göra det.

Det som inte direkt dödar det härdar så är det sagt och så är det!



Älskade syster bli nu inte orolig när du läser detta jag ska inte hitta på några dumheter. Jag är bara rädd att min dröm är ett varsel på vad som komma skall efter som det alltid hänt nått när jag drömt denna där drömmen...



Jag ÄLSKAR LIVET det kan jag säga utan vara ironisk eller sarkastisk jag GÖR DET jag kommer reda ut den här stormen oxå vad som nu väntar mig.

Framför allt ÄLSKAR JAG MIG!

Jag älskar den Linda jag håller på att bli. Den Linda som inte tittar avensjukt på andra människor utan glädjas för alla.



Jag kämpar med mig själv och framförallt med mitt något vilda humör...



Stakars pappa har fått smaka på förtjänt skäll många gånger som han egentligen inte skulle haft han har råkat ringa vid fel tillfälle, åh fått sig en rejäl avhyvling från sin fräsande dotter.

Har sagt saker till han som jag ångrar att jag sagt... För det är ju inte pappas fel om min bil gått sönder...



Min pappa är ju faktiskt inte en vood präst som utövar magi på min bil...

Har väldigt svårt att se han i klädd nån konstig säckväs liknade sak med ett horn genom näsan och rökelse runt omkring med min bil i miniatyr (på hugg kubben på deras baksida) genom föra en lite dans och sticka nålar i den samma ha ha ha ha haaaaaaaa (vilken syn jag fick i min skalle nu) he he



Förlåt pappa förlåt! Jag menar inte alla dum saker jag vräker ur mig när jag arg.. Jobbar verkligen på att skärpa mig!

Ing-Britt tack för att du finns du oxå. Jag skäms andels förfärligt eftersom jag vet att det drabbar dig indirekt när jag råkat skälla på min pappa när han inget gjort....

Hade jag kunnat ta tillbak hälften av all oförtjänt skäll han har fått mannen hade jag gjort det lovar!! Tittar ner i marken och skäms göra jag... Förlåt av hela mitt hjärta bägge två.



Funderar på att skaffa ett kodord till min familj.

Typ om jag säger: - Apelsin! så ska de bara slänga på luren i örat på mig fort som f-n så jag inte hinner kasta ur mig massa ogenom tänkt skit! Ringa upp igen en timme senare och svarar jag som vanligt kan de säga vad de vill, skulle jag inte riktigt lämnat krigsstigen ännu säger jag Citron så får jag ringa upp när jag blivit mitt vanliga underbara jag!

På så sätt kanske min stakars far slipper en utställning för nått han inte gjort sig skyldig till.. :)



Ja då ska jag i ärlighetens namn säga att detta mitt humör kan drabba vem som helst i familjen.



Nån enstak gång har det hänt att telefon försäljer råkat ut för det oxå men de kan hade det tycker jag så som de tjatar om sin helt fantastiska produkt, de vill sälja till mig för ett lika fantastiskt pris..



Jippie så lyckliga jag blir när dessa ringer eller inte!



Värst är när det ringer när jag sover!

Finns det någon i detta avlånga land som har ett hemskt morgon humör är det jag!

Jag blir topp tundrande rasande om man råkar väcka mig på fel sätt, vid fel tid och om jag haft mardrömmar...

Nått för framtida eventuella män i mitt liv att tänka på försiktigt och gärna med frukost på sängen Ha ha



Jag vet att jag skrivit det förut.

Glöm aldrig någon där ute älskar dig. Du kanske vet vem det är
Kram Linda

Namn eller icke?

Har funderat på en sak nu igen...
Det här med namn, jag tänker i störst möjliga mån låta bli att använda namn på personer jag skriver om i bloggen, de berörda känner förmodligen igen sig själva ändå.
De behövs inte alltid att det ska stå utskriver för att de ska förstå vilka jag är tacksam emot eller mindre tacksam mot de som känner sig träffade är säkert de som de berör..
Krångligt? Ja jag kanske krånglar till det lite nu.

Tanken är inte att göra hysch hysch om händelserna eller att jag inte kan stå för vad jag skriver i min blogg. Jag står för allt jag skriver i min här.
Min blogg fungerar för mig så att jag får tömma huvudet och vissa min tacksamhet mot de som jag är tacksam emot.
Eller i vissa fall är jag upprörd och behöver lätt på trycket....

Börjar jag använda namn på händelser eller personer känns för mig som om jag lämnar ut dessa platser/personer på ett sätt som inte känns bra utan att fråga de som berörs på detta sätt kring går jag att lämna ut andra de som berörs av min text har då möjlighet att fråga mig rent ut vad det handlar om varför jag skrev ditt eller datt utan att alla som läst får reda på varför eller vem det egentligen handlar om...

Låter det rimligt eller har jag målat in mig ännu mer i mina försök att förklara mig?

Förvirrad men sanna ord från mig som var så snygg i går att jag har haft ont i håret hela dagen. he he
Kram Linda

Ha ha jag är bakis

Somliga straffar han snabbt eller som man bäddar får man ligga... Passar mig i dag och sådan där uttryck som synden straffar sig själv...



I går hade jag jätte roligt och jag tror kanske att jag blev lite väl snygg men vad fan jag var inte otrevlig i alla fall det är huvud saken!

Var den lokala resturangen med rättigheter och lyssnade på Nickborgen (stavas säkert inte så) det var lite mindre folk där än väntat men det var så roligt..

Pratade med massa folk och det var olika åldrar och alla var glada det gillade jag en annan som blev hemsk glad att se sin något väl förfriskade "mamma" var min hund hon var hel nöjd.

Som vanligt när jag öppna dörren började hon tjata med mig... Bubbla liksom i henne. Hon är för go min lilla vita sambo..

det här ingen sammanhängande historia i dag är väldigt tung i skalle ännu och klockan är snart 12.30 på dagen...



Vilket får mig till mina funderingar om proffs drickare... Alkisar tror jag de kallas..

Tänker att de måste ju ha börjat nån gång, om alla mådde lika illa som jag dagen efter så skulle ingen bli alkis, det skulle inte vara värt det ju.. Orka att sitta och korka flaska på flaska för att slippa känslan av ont.
För på mig är bakfylla fysiskt smärtsamt i mellan varven...
he he misstolka nu inte detta jag är inte absolutist och jag dömmer ingen. Alla har sina fria vilja och jag har min.

Det är värt att må lite taskigt dagen efter lite då och då men jag skulle inte vilja göra det som proffsen eller blir det inte bakfulla???



Hmm jag är nog förvirrad utom rimliga gränser i dag

Kramar Linda