Hmm i dag och många andra dagar, har jag funderat på varför det är så svårt att erkänna att jag är svartsjuk/avensjuk.
Jag är avensjuk på andra kvinnor som har fått barn.
Kanske inte just på själva grejen, att de har barn men de har en livserfarenhet som förnekas mig.
De har fått vänta och födda ett barn. De har fått känna en helt ny lite människa växa inuti deras magar. Jag missunnar inte någon deras barn tro inte det för det gör jag verkligen inte! Jag är jätte glad för eran skull ni kvinnor som har era barn och hela er graviditet bakom er. Eller kanske är mitt i en graviditet och längtar jätte mycket efter eran lille/ lilla bebis. Ni är värda all lycka och jag önskar att alla graviditeter slutade lyckligt.
Jag kanske inte har Sveriges bästa hand med barn, men jag tycker om dem. Vissa av dem älskar jag. :)
Tänker att det måste ju ändå vara nått som de flest kvinnor vill få egna barn.
Jag står fast vid vad jag alltid sagt.
-Jag kan leva utan barn om förhållandet jag lever i är bra. -
Jag kommer inte på konstgjord väg skaffa barn när jag är själv bara för att jag ska ha ett som alla andra...
Men avundsjuk det är jag! Det står jag för !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar