Vuxen???

Mina syskon är de bästa syskon man kan ha. I alla fall för mig

Jag älskar både min bror och min syster.

Min bror som är rolig att prata med och som jag känner alltid finns där även om vi inte pratar lika ofta med varandra som jag och min syster är han där för mig och jag för honom, hoppas han vet det.

Min bror hjälper mig med så mycket som han inte vet en hel del vet han väl oxå, önskar i bland att jag hade hans lugna sprallighet.. Nu var en sådan där konstig Linda förklaring igen..
Han är liksom förankrad i verkligheten men sprallig så till vida att han inte är bunden till marken av att vara vuxen liksom...

Hmm till dagens funderingar om att vara vuxen...

När blir man egentligen vuxen? Är det när man får barn eller när moralen tar över helt eller kanske när man slutar köpa plåster med larviga figurer på...
Eller kanske när man slutat skämta om allvarliga saker?

Jag har inte själv funderat ut svaret på denna fråga, för jag vet inte när det inträffar..

För min del växer jag mycket nu i mig själv det är nu jag ska försöka jobba på att matcha mitt yttre med mitt inre och finna harmoni i att vara jag.
För mig räcker det inte med att jag älskar mig, jag är inte perfekt och kommer heller aldrig bli perfekt...
Jag får jobba på mig och mitt sätt att vara hela livet precis som alla andra.

Jag undrar om det är det som är att bli vuxen att INSE att man MÅSTE JOBBA PÅ SIG SJÄLV och aldrig sätt sig ner och tycka att nu, nu duger jag som jag är, nu ska jag inte utvecklas framåt ett enda dugg mer.
Om det är så,håller jag på att bli vuxen :)

Det var mina funderingar för i natt. Dax att sova.

Åh du glöm inte där ute finns det nån som älskar dig. Du kanske vet vem det är.
Kram