Såg ett program på tv för ett tag sen som handlade om surrogat mammor i Indien och hur det behandlades.
Jag blev så upprörd att det tagit ett bra tag innan jag kunnat blogga om saken.
De stakars mammorna fick mycket lite betalt + att de som skötte agenturen om vi ska kalla de så såg det som om de hyrde ut sina livmödrar.
De hade som du kanske förstår inte nått intresse av de kvinnor som hade livmödrarna. De fick betalt per månad de väntade barn och den summan var inte katig vill jag lova, de var de pengar de skulle leva av, de fick en så kallad bonus när det fött barnet, om barnet inte var frisk fick de inte hel bonusen..
De "föräldrar" de bar barn för var dels rika amerikaner och så kommer jag inte ihåg vilka mer nationaliteter det var...
De bodde hur flott som helst medan de väntade på sin bebis, de hade allt...
I barnens papper stod det inte ens att de var födda i Indien..
Tro nu gud skull att jag inte tycker om surrgat modellen som sådan det är inte det som retat upp mig.
Jag ser på surrogat verksamhet om jag nu ska kalla det så, för en bra sak om det sker för en nära vän, som liksom inte kan behöll fostret i sig. Skulle jag kunna hjälpa när vänner att få ett eget barn på det visset hade jag kanske tvekat men jag har full förståelse för de som gör det.
Anledningen till att jag hade tvekat är att jag har inga egna barn + att jag som själv är adopterad hamnar ett moraliskt dilemma..
Jag tänker att alla barn som föds till värden som jag, med en mamma som inte har förutsättningarna att ge sitt barn det liv hon vill, det liv som hon anser är skäligt vart ska det bli med de barnen?
Jag vet att jag kanske tänker lite avigt men det beror ju på att saken är så nära mig...
Min biologiska mamma adopterad bort mig av kärlek!
Det kan aldrig vara fel att adoptera ett barn av just kärlek, vi är inte mindre värda för våra föräldrar för att vi är adoptivbarn i vissa fall tror jag i och för sig att så kan vara fallet. Men jag hoppas att de tillhör undantagen!
Vidare tänker programmet tror jag hette barn till varje pris!
Ska man verkligen eftersträva barn till varje pris... Ska man inte eftersträva kärlek till varje pris?
Har så svårt att förstå andra singlar som vill ha barn och låter sig insemeneras. Av den anledning att jag anser att grundförutsättningarna ska vara rätt, att man har två föräldrar oavsett kön, region eller annan etnisk bakrund.
Att förutsättningarna kan ändraspå vägen ja det fattar väl jag oxå och de är okej men jag vill ändå att grunden ska bygga på av kärlek.
Känns det som jag resonerar konstigt?
Kanske jag gör men det är så det har rört runt i skallen på mig i min värd...
Kram Linda
Det finns nån där ute som älskar dig, du kanske vet vem den är...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar