I bland skäms jag över mig själv inte ofta absolut inte, men det händer...
Det råkade hända nu i går tror jag det var. (tror jag är röd i ansiktet)
Blev så till mig för att det ringde en kvinna till mig som jag inte snackat med på ett tag.
Jätte trevligt gillar när mina vänner ringer så där spontant och inte resonerar så där typisk kvinnligt
( tror det är typiskt kvinnligt i alla fall, vet inte män kanske tänker så någon gång oxå... Måste fråga ett såntdär exempel, av man menar jag..)
att för att vi inte talat på ett tag kan jag inte höra av mig för jag ringde minsann förra gången , hon är nog sur så jag låter bli eller den där hon är säkert upptag så hinner inte med lilla mig.. Det är att föringa sig själv.
Visst får man räkna med när man spontan ringer eller för all del kommer över, att personen man går till kan råkar vara upptagen ,men vad då, inget att bli sur för då kommer man åter en annan dag :)
I mitt fall så gick samtalet jätte bra åh jag var så glad att hon ringde, inget jag hade räknat med och då hände det... Jag börja svamla, svamlade nått om att jag råkat bli ovän med en gemensam bekant... Varför gjorde jag det?
Här ringer en gammal väninna och är jätte trevligt och det var trevligt att prata med henne och allt, så börjar jag yrar om nått som hon inte ens är inblandad i... Skäms gör jag åh det å det grövsta.
Förlåt mig, min vän som ringde, jag ska verkligen skärpa till mig...
Det finns någon där ute som älskar dig, du kanske vet vem den är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar