På nått sett blev gårdagen upprördhet hos mig en öppning in till det där som gör så ont...
Jag väljer noga ut vad jag ska dela med mig av och jag står för vad jag del ger er!
Jag tror på mig själv och jag älskar mig så mycket att jag inte tänker utsätta mig för andras åsikter om mitt sätt att hantera de där svarta otäcka åren när jag inte visste vem jag var...
Det som händer inom mig vet du intet om, du vet inte skräcken som drabbar mig när du säger att du inte tror en annan människas historia är sann att det inte kan hända utan bara är ett utslag av fantasi....
Som du märker är jag ännu rätt så bra upprörd fortfarande över andras oförmåga att förstå eller ens förska förstå.....
Ska släppa detta nu....
Kram Linda
Glöm inte det finns någon där ute som älskar dig, Du kanske vet vem den är...
Det är så man kommer vidare i livet. Att släppa lite i taget. Man lär sig hantera händelser. Inte för att man glömmer. Det gör man aldrig. Men man lär sig att finna ro =)
SvaraRaderaDet är genom att utsätta sig för rädslor man blir starkare. I mitt fall behövde jag helt enkelt konfrontera "honom" face to face.