Så sjöng hon Lisa Nilsson, På albumet Himlen runt hörnet.
Det är så jag känne,att säga att förlora en vänskap eller att en sånn gick i stöp är oxå att sörja.
I alla fall är det så för mig, hur krängt, sårad eller argjag än varit på den vännen så har ju ändå tyckt om den personen en gång och för den delen fortfarande gör...
På nått viss kan jag känna att det är som att lämna ett förhållande där du vet att du älskar men för din egen skull måste gå...
Du måste lämna din vän/partner för att överleva själv som den tänkande varelse du är, för att inte utplåna dig själv.
Det kan gälla känslomässig utpressning, det kan gälla psykiskmisshandel och fysisk misshandel.
Enligt mitt eget sätt att se på känslomässig utpressning och psykisk misshandel värre på det rent personliga planet det.
Förnedringen är total då känslomässig utpressning och psykisk/fysisk misshandel förenas..
Tänker inte beskriva mitt första egna helvet vid 17 års ålder för er de som vet.
-Ni vet de som jag valt att berätta för-
Jag önskar inte ens min värsta ovän dettta helvet och vad jag vet så har jag inga direkta ovänner.
Men visst finns de de som inte tycker om mig och som vill mig illa...
Fast de är inte kvar i mitt liv, de är från en förlängsedan svunnen tid...
Kram Linda
Det finns någon där ute som älskar dig, du kanske vet vem den är?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar