ARG! Ledsen och mycket besviken.

I dag är jag besviken som fan.

Jag har varit ute med min hund tidigt på morgonen i morse och sett hur någon har ingen aning om vem haft sönder den fina dekorationen på torget, en annan eller samma person vad vet jag har slagit sönder en flask i undergången vid kiosken
Glas splitter överallt. Tänk om det kommer ett litet barn och stoppar det i munnen eller en hund som råkar stiga i det.
Tackar min skapare för att min lilla hund missade glaset med blotta förskräckelsen
Å så har jag ju för delen av att min lilla hund är just liten kan lyfta upp henne under armen och gå om det skulle ligga farligheter i vägen.

Punktering är en annan kul grej som kan drabba en efter en helg... I somras var det massor med krossat glas på söndagen över hela "framme" så jag fick bär jycken en bit sen fick hon springa som vanligt ha ha

Är allmänt sur i dag går snart över.
Är inte så munter när vissa i min omedelbara närhet tror att jag tänker sitta hemma och ruttna bort för att inte göra av med pengar samtidigt som det inte kan fatta att jag behöver ha Internet om jag inte ska ut och slarva för att få ett vettigt utbyte med andra människor.
Kommer väl tappa rösten snart...

En massa negativt blurr kom det nu

Hä Karm och Puss

Glöm inte det finns någon där ute som älskar dig du kanske vet vem den är

Ha ha det gick... Bra

Oj vilket fint dop min nu mera guddotter fick. Solen tittade in på oss där vi stod i ett mycket vackert kapell mitt i hammarbysjöstad.

Tänk att ett så fint kapell kan ligga mitt i Sjöstaden och invagga sina besökare i detta lugn det ändå gjorde, huset kan man nog säga om det hade glasväggar runt om och staden liksom på gick utanför medans lugnet där inne i byggnaden var stort.

I själv kapellet som låg på tredje våning så var själv dopet. Till dopet bar Gudfar fram och så byttes vi av att hålla henne.

Jag var den första att hålla tal, min tårar hade redan börjat rulla av rörelse hon är så fin och sen fortsatte det när gudfar läste sitt jätte fina tal som han skrivit själv till gumman.
åh tårarna formligen trillade fram.

Det var så vackert tror inte att den som inte upplevt egna barn eller som i mitt fall syskons barn kan förstå hur känslorna bara kan överösa en...
Min syster dotter och nu mera Gud dotter är onekligen det bästa som hänt mig i år, jag är så tacksam för att hon kommit in i mitt liv, naturligtvis i sina underbara föräldrars liv som jag vet kommer ge henne all kärlek ett barn kan få.

Åh jag kommer att finnas för min gud dotter så länge jag kan andas själv och sedan ska jag vaka över henne som ängel!
Syrran jag har inte tänkt hitta på dumheter jag lovar! Gråt inte jag älskar er!

Min bror spelade i kapellet oxå Vargsången den som är med i Ronjarövar dotter och då rann mina tårar extra mycket eftersom jag tycker väldigt mycket om Astrid sagor och när jag var yngre särskilt Ronja Rövardotter...

-Du varg, du varg kom inte hit ungen min får du aldrig!

Så lyder en av raderna i vargsången...

Jag sov hos min systers svärmor och vi hade jätte trevligt hon är bäst. Vi har fått en helt underbar tillägs familj kan man kalla det så?
I min svågers familj. Klart de blir familj de oxå men de har ju inte gift sig ännu syster och svåger.

Jag kan högtidligen lova att fäller jag Linda ännu mer tårar, särskilt och min systerdotter ska var träna!
Åh vilka bra förslag som kommer till mig när jag inte kan sova he he

Känner inte stressade Syrran he he

Kram och Puss

Glöm inte det finns någon där ute som älskar dig, du kanske vet vem den är.

Glädje och total skräck

Hej hej

I dag har jag resfeber yrar runt och får inget gjort är helt i från mig...

Imorgon ska jag åka långt, till Stockholm med mamma och hennes sambo.
Min syster ska ha dop för sin dotter min blivande guddotter.

Jag ska läsa vers på söndag och nu är jag helt i upplösnings tillstånd... tänk om jag läser fel... tänk om det inte gillar vad jag skrivit... Tänk o arma tanke om jag tappar min guddotter... Eller ramlar på vägen in eller svimmar... Oj oj oj oj...

Äh vilket larv, det kommer gå fint för mig jag som är så underbar klarar allt :) Ha ha
Skämt åt sido jag vet att det kommer gå fin fint, bara lite nervös, det är nyttigt att vara lite nervös då skärper alla sinnen till sig lite extra tror jag.

Tänker skriva hur det gick på dopet när dopet har varit.

Hä nog svamlat ska packa vidare.

Föresten om datum där uppe och datum på det jag skrivit inte stämmer beror det på att jag tar med mig det jag skrivet på ett usb minne och kopierar av det till min blogg när jag har tillgång till Internet

Kram Linda

Glöm inte någon där ute älskar dig, du kanske vet vem den är.

Min smärta och sorg

Den stora hopplösheten har slitit tag i mig igen, jag känner mig som en värdelös människa.... (finns inga värdelösa människor men så känns det)

- jag vet att jag inte är värdelös, jag vet att det finns människor som tycker om mig...
Vem vet det kanske till och med finns någon där ut som älskar mig !?!

Vad är det som får mig att känna smärta, vilsenhet och förtvivlan? Jag kan inte riktigt svara på det själv.

Kommer alltid någon ny överraskning att ta tag i antingen känslomässigt eller rent praktiskt.

Finner det en smula konstigt i ändå att som tyckt att jag är chaufför i mitt eget liv, men ack så jag bedrar mig i bland...
Visst är jag chaufför nu, men allt som varit i mitt liv innan, allt som jag bara låtit hända utan att egentligen ta del i hur det ska hända, skyllt det på andra till viss del och först nu fattar jag, jag bestämmer var och hur jag ska köra mitt liv...

JAG ÄR CHAUFFÖREN!

Det är då det kommer tillbaka allt jag inte vill minnas....
Alla självdestruktiva beslut och vägar jag valde i den tiden av mitt liv jag nästan aldrig talar om...
Skulle bli andels för personligt. :/

Kanske är jag något kryptisk i bloggen i dag men det är så jag känner för nu och då.


SORG!

Jag har funderat en hel hel del över döden och sorgen den lämnar efter sig.
En familj i vårat samhälle har mist en älskad familjemedlem efter en tids sjukdom.
Sånt gör ont!
Även om inte hon har ont längre är smärtan och saknaden efter henne desto större.

Jag minns när vi förlorade min farmor till cancern, hon var gammal, hon hade levt sitt liv, hon hade sett mycket, hört mycket och fått leva frisk länge.
Hon hade fått åt njuta barn, barnbarn och barnbarns barn oxå....
Vi alla kusiner på pappas sida är lite sena i starten, med just det där att producera nästa generation he he.....
Min kusin fick sitt första barn ganska sent i livet och henne hann farmor träffa och det var hon väldigt glad för. :)

Tror jag var runt 15 år när farmor undrade om jag inte skulle skaffa barn någon gång i farmtiden.. Hi hi
Jag är 33 år i dag och har inga ännu..

Så kom den cancern som tar dem i från oss nära och kära...
Bara ordet ger mig stora självan, jag blir rädd och jag gömmer mig i tystnaden, jag tänker mycket, ibland för mycket...

Vidare tänkte jag hur möter vi eller framför allt jag möter en medmänniska i sorg.

Vägrar slänga ur mig massa floskler: - Jag vet hur det känns? -Hur fan ska jag kunna veta det?-
- Han/hon har det bättre nu! -Klart han/hon har, den lider
inte mer! Viss tröst finns,
i dessa ord.
De som är kvar, de
lider och har ont!
- Du vänjer dig han/hon var ju gammal: Jaha så kan man väl inte säga..
Ungefär som den där gamla
kappan jag hade som varit
så fin i alla år har fått en fläk
som inte vill gå bort, jag fick
slänga den. Någon svarar:
Du vänjer dig den var ju ändå
gammal.....
Hur du än vrider och vänder
Får du aldrig samma goá sköna
kappa åter...


Det klart att inte den som avlidit, lider mer. De är det som är kvar som lider så in i helvete och då hjälper inga floskler i värden.

En kram gör det, en klapp på armen och uppriktigt medmänsklighet. En uppriktig beklagan av sorgen och att lyssna. Lyssna på allt vad den sörjande har att säga. Även om personen upprepar sig finns där för henne/honom.
Är det din vän som sörjer lägg allt åt sidan och finns för dem. Kan var sådana saker som att pass deras barn eller välja psalm finns där och du finns där även om det gått en en tid.
Man blir oftast chockad när det händer, när någon dör och för olika människor tar det olika tid med sorgarbete...

Undervik inte en sörjande, om du är rädd att de ska börja gråta? Låt dem gråta ta bara dennes hand eller ge en kram och låt henne/ honom gråt färdigt! Sånt skulle jag i alla fall ha uppskattat när sorg drabbar mig.

Min slutsats av detta med sorg och sorgarbete är:
Finns där, lyssna om de behöver dig!

Glöm inte att tala om för vänner och familj att det betyder mycket för dig, du vet inte när det kan vara för sent.

Glöm inte det finns någon där ute somälskar dig du kanske vet vem den är...

Sak och Person

Jag anser att det är viktigt att skilja på sak och person 2009-11-08

Jag tycker till exempel att det är orättvisst att vissa kan glida genom livet på en räkmacka, -äta vad de vill utan att bli feta..
Medan andra får försöka slita rumpan av sig, bara de tänker kaka, pepparkaka eller kanske Samla (dregel)

( Jag är bland dem som inte kan äta kakorna och godiset utan att svälla upp som en ballong..)

Men inte f-n har jag rätt att hoppa på den där människan på räkmackan bara för att han/hon har tur och säkert en massa bra gener + en ämnes om sättning som gud glömde ge mig he he

I stället ska en förnuftig människa (dock icke utan ett visst mått av avundsjuka) lyckliga människa den där som har så bra förutsättningar. (fnissa lite koket och vandra vidare)

Kanske inte var det bästa exemplet på sak och person.
Men det var de som flög in i mitt huvud.

Kan ha nått att gör med att jag är hungrig och utkämpar ett hårt krig uppe i skallen, om hur vida jag ska tillåta mig attköpa en pizza eller inte....
(snygg söndags mat)

Låter ungefär si så här:
-du ska till gymet i morgon. säger den onde. - då är det inte så farligt.
Den gode säger: -Låt bli pizzan Linda, din mage kommer att tacka dig!
Den onde svarar: - Linda du tycker om pizza och det varminst 3veckor sen du åt en sist...
Var på den gode skriker: - Då klarar hon sig ett bra tag till utan pizza! Inled henne icke i frestelsen du vet vad som hände sist hon gav efter för frosseri.
Den onde: Öh ?!?
(det var märkligt så lik den godes röst var min mors he he)
Den gode med iskall sarkastisk stämma:-Ja om jag inte mistar mig, så började det stora mat/godis frosseriet nån gång på sena 1900- talet och höll i sig tills hon insåg, att hon kanske skulle äta sig till döds om hon inte hejdade sig.. - Det var väl förresten någon gång nu i år som det tog skruv hos henne att så var fallet...

Nu måste jag lägga in mitt veto och återkomma från mina grubblerier ha ha
För att lugn kriget blir det än sallad i dag.

Jag behöver inte säga att jag sällan är uttråkad, har väldigt livlig fantasi he he

Ha det bäst
Kram Linda

Glöm inte attnågon där ute älskar dig, du kanske vet vem det är.

Hur vet du att du kommit över någon?

2009-10-03
Jag vet att jag gjort det nu! Jag kan ärligt säga att det känns inte längre i hjärtat, jag kan se han utan att smärta och ilska liksom bubblar upp i mig...



Jag ärhelt tillfreds med att han har ettliv med sin sambo och att de bor i huset där jag bott hos honom.



Det gör inte ont! Jag hör inte dit!



Jag tycker hemskt mycket om dem bägge två och önskar dem all lycka.



Det gör inte ont! Finns inget kvar som skaver i hjärte roten!



Jag har kommit fram till att, det är då det verkligen är över. Jag har kommit över smärtan, stolthet och en gnutta självförakt!



Jo jag har föraktat mig själv ett litet tag i början, då jag inte riktigt klarade av att släppa taget och inte ens försökt sätta mig in i hennes känslor...

För henne kanske det känndes som om jag försökte trängamig in i deras liv, att ha mig där rännande med jag lite naivt trodde att saker kunde vara som de alltid varit, fast tvärt om. Det funkar inte så.



Inte ens i de bästa av värdar funkar det så...



Jag har fått läramig mycket på denna tiden om mig själv. Tiden som det tog att landa i mig själv och inse att jag duger, jag älskar mig som jag håller på att bli efter som mitt arbete med mig själv aldrig kommer ta slut.Inte förren jag dör och maskrosorkantar min grav. ;)

Jag tycker maskrosor är fina. ha ha



Min samlade tanke om allt detta med att kommaöver ett gammalt ex eller vän är inte att jag ska vara högfördig eller otrevlig mot dessa. ICKE!



Jag har insett att skadet till en förändring ska den börja hos mig!



Det är inte alla andra det är fel på, jag felar jag är bara mäniska ingen övermänsklig kvinna som aldrig gör fel!



Slutligen vill jag säga att alla som läser dett vet nog vilka det handlar om och jag kan från djupet av mitt hjärata säga:

Om henne: - Du är bra som du är.

Om honom: - Det är inget fel på honom vi funkade inte tillsammans bara.

Om dom: - Lycka till i livet och om ni skulle vilja så har jag kaffebryggaren kvar, jag fick av dig!

(Hon vet att jag menar henne.)

Kram Linda





Så mycket om mig det blev, står man inte sig själv närmast egentligen?Har man inte sig själv, vem har man då?







- Jag älskar mig-





Det finns någon där ute som älskar dig, du kanske vet vem är.

33 år - svartsjuk

2009-11-11

Hmm i dag och många andra dagar, har jag funderat på varför det är så svårt att erkänna att jag är svartsjuk/avensjuk.

Jag är avensjuk på andra kvinnor som har fått barn.

Kanske inte just på själva grejen, att de har barn men de har en livserfarenhet som förnekas mig.



De har fått vänta och födda ett barn. De har fått känna en helt ny lite människa växa inuti deras magar. Jag missunnar inte någon deras barn tro inte det för det gör jag verkligen inte! Jag är jätte glad för eran skull ni kvinnor som har era barn och hela er graviditet bakom er. Eller kanske är mitt i en graviditet och längtar jätte mycket efter eran lille/ lilla bebis. Ni är värda all lycka och jag önskar att alla graviditeter slutade lyckligt.



Jag kanske inte har Sveriges bästa hand med barn, men jag tycker om dem. Vissa av dem älskar jag. :)



Tänker att det måste ju ändå vara nått som de flest kvinnor vill få egna barn.

Jag står fast vid vad jag alltid sagt.

-Jag kan leva utan barn om förhållandet jag lever i är bra. -



Jag kommer inte på konstgjord väg skaffa barn när jag är själv bara för att jag ska ha ett som alla andra...

Men avundsjuk det är jag! Det står jag för !

-16 år och odödlig- - 33 år fullt medveten om döden-

I går var det 18 år sen jag konfirmerades.. Gud så gammal jag känner mig när jag ser siffran jag var tvungen att kolla med miniräknaren om det verkligen kunde stämma....

Tänk att det var 18 år sen jag och mina konfirmations kompisar efter en månads internat läger uppe i sörmaland skildes åt och grät som bara 15-16 åringar gör för de ska skiljas....

Jag levde i den barnsligga tro att inget kunde vara bättre en just i denna stund med dessa människor... Så naivt att tro att jag kommer aldrig vara så älskad för att jag är jag....
1991 den 4 augusti.

Så fel jag hade...

Alla fina minnen där i från Kjesätter kurs gård i Sörmland kommer jag alltid ha kvar, jag kan ta fram dem ur mitt minne och se hur jag såg saker då och hur jag ser på dem nu..

Jag finner det dock väldigt roande att tänka på hur jag såg på saker då och hur jag ser samma saker i dag...

-16 år och odödlig-
- 33 år fullt medveten om min dödlighet o framför allt andras dödlighet-

Tänker på dem som trots allt lämnat jordelivet i unga år som min vän som lämnade jorden en Lussenatt på gotland för 10 år sen ungefär..

Minns att jag hade varit lite arg på honom för att han inte hört av sig på länge... Tänkte att nu hade väl en del av hans vänner som var nynazister fått honom att inte tycka om mig mer för att jag är "importerad" Chilenare.
(adopterad från Chile vid 6 månaders ålder av svenska föräldrar)
Trodde att han valt bort mig, det sved eftersom vi stod varandra ganska nära....

De kom som en chock att han var död!

Visserligen hade en av hans andra kompisar skrivit till mig på icq:n som jag hade då och undrat om jag sett eller hört något från han. Jag svarade henne att det hade jag inte, hade det hänt nått frågade jag henne.
Hon svarade att hon inte hört nått på länge från han, men så brukade han visst göra mot henne i bland.

En eller ett par månader efter fick jag se i Expressen att hans mamma gått ut och sökt honom den vägen...

Det dröjde ända till isen gått upp helt i hamnen i Visby innan vi fick klarhet i vad som hänt honom...
Han hade firat Lucia, blivit för full, trillat över kajen drunknat. Där hade han legat under isen ända tills den gick upp... Han blev bara 24 år...

Det finns nån som älskar dig där ute, du kanske vet vem det är....
Kram Linda

I dag har jag tänkt på det där med det andra könet...



Män...



Funderar på vad jag ska träffa för typ av man, inget jag kan veta i för väg. Ingen vet ju exakt vem man kommer vakna upp med ändå även om jag skulle träffa mannen som får mitt hjärta att slå fortare och mitt ansikte bli knall rött av bara tanken på honom, så är det inte säkert att det är samma man jag vaknar med efter ett par år...



Med det menar jag att vissa utger sig för att vara en människa som det egentligen inte är, de värkar lägga sig till med humor som det egentligen inte finner skojig, de ägnar sig åt intressen eller hobby som är den andra partens...

Det är inte roligt att upptäcka att man lagt sig till med saker som egentligen inte är ens egna.

Jag tycker det är roligt att träna, jag vill inte upptäcka att jag träffar någon som säger sig tycka det är roligt men aldrig vill göra det.. he he träna menar jag.



Träffade en kille ett litet tag typ 3- 4 månader eller nått.. Han gick helt upp i mig han ville nog vara jag tror jag han snackade en massa om att träna och styrke träning och äta rätt men han ville inte göra slg i saken...

När det var dax för fredags mys så kunde han komma med massa chips och ostbågar som visst är god men inget för mig varken då eller nu...

Åh jag föll föga...

Han hade goda sidor han oxå men jag var bara elak mot honom orkade inte med allt svassande efter mig. Orkade inte med att ha någon som inte har egna åsikter.

Nån som bara ska hålla med mig i allt jag säger.

JAG ÄT INTE GUDS GÅVA TILL MÄNNISKAN!

Jag har fel och brister som alla andra. Det ville han inte heller se hans svar till mig när jag frågade honom om vad han tyckte var sämst med mig och vilka av min brister som var mest framträdande är...



- Du gossar lite väl mycket med hunden!



Tack och adjö! sa jag. Vill inte vara tillsammans med nån som inte kan stå upp för sig själv.. Jag hade kunnat lätt räkna upp 5 saker som jag gjorde orättvist mot honom..



Nå väl hur ska han vara då han jag faller för???



Det rent utseende mässiga är inte det som avgör, o nej! Det som av gör är hur han är som människa

Jag vill ha en man som står upp för sig själv en man som kan peppa mig och som kan diskutera fram en lösning om vi är oense

En som samtidigt kan lyssna och försöka förstå.. Begär inte att han alltid ska förstå det gör ju inte jag... Men försöka!

Kanske lite motsägelse fullt det här man jag vill att han ska kunna vara överens med mig om att vi är oense och så får det vara, man kan ju inte vara överens om allt.

Att han inte känner att han måste dölja nått för mig.

Att vi bägge kan ha kompisar av det andra könet. (Ha ha undra om jag klarar av det kanske bara finns i de bästa av världar.)



hmm får nog anledning att vidare utveckla dessa tankar mer en annan gång i min blogg.

Måste göra oss ffärdiga till jobbet. :)








Glöm inte det finns nån där ute som älskar dig, du kanske vet vem det är

Kram Linda

Vuxen???

Mina syskon är de bästa syskon man kan ha. I alla fall för mig

Jag älskar både min bror och min syster.

Min bror som är rolig att prata med och som jag känner alltid finns där även om vi inte pratar lika ofta med varandra som jag och min syster är han där för mig och jag för honom, hoppas han vet det.

Min bror hjälper mig med så mycket som han inte vet en hel del vet han väl oxå, önskar i bland att jag hade hans lugna sprallighet.. Nu var en sådan där konstig Linda förklaring igen..
Han är liksom förankrad i verkligheten men sprallig så till vida att han inte är bunden till marken av att vara vuxen liksom...

Hmm till dagens funderingar om att vara vuxen...

När blir man egentligen vuxen? Är det när man får barn eller när moralen tar över helt eller kanske när man slutar köpa plåster med larviga figurer på...
Eller kanske när man slutat skämta om allvarliga saker?

Jag har inte själv funderat ut svaret på denna fråga, för jag vet inte när det inträffar..

För min del växer jag mycket nu i mig själv det är nu jag ska försöka jobba på att matcha mitt yttre med mitt inre och finna harmoni i att vara jag.
För mig räcker det inte med att jag älskar mig, jag är inte perfekt och kommer heller aldrig bli perfekt...
Jag får jobba på mig och mitt sätt att vara hela livet precis som alla andra.

Jag undrar om det är det som är att bli vuxen att INSE att man MÅSTE JOBBA PÅ SIG SJÄLV och aldrig sätt sig ner och tycka att nu, nu duger jag som jag är, nu ska jag inte utvecklas framåt ett enda dugg mer.
Om det är så,håller jag på att bli vuxen :)

Det var mina funderingar för i natt. Dax att sova.

Åh du glöm inte där ute finns det nån som älskar dig. Du kanske vet vem det är.
Kram

Mardrömmar och svängande hummör..

Nu har det hänt igen....



Jag har drömt mardrömmen som alltid kommer när nått stort ska hända i mitt liv, när en stor förändring är på gång. Den förändringen brukar inte var av godo när den händer,brukar var våldsamt smärtsam själsligt....





När det väl hänt jag har klart ut stormen inom mig kommer jag ut starkare på andra sidan. Det har jag alltid gjort, jag kommer alltid att göra det.

Det som inte direkt dödar det härdar så är det sagt och så är det!



Älskade syster bli nu inte orolig när du läser detta jag ska inte hitta på några dumheter. Jag är bara rädd att min dröm är ett varsel på vad som komma skall efter som det alltid hänt nått när jag drömt denna där drömmen...



Jag ÄLSKAR LIVET det kan jag säga utan vara ironisk eller sarkastisk jag GÖR DET jag kommer reda ut den här stormen oxå vad som nu väntar mig.

Framför allt ÄLSKAR JAG MIG!

Jag älskar den Linda jag håller på att bli. Den Linda som inte tittar avensjukt på andra människor utan glädjas för alla.



Jag kämpar med mig själv och framförallt med mitt något vilda humör...



Stakars pappa har fått smaka på förtjänt skäll många gånger som han egentligen inte skulle haft han har råkat ringa vid fel tillfälle, åh fått sig en rejäl avhyvling från sin fräsande dotter.

Har sagt saker till han som jag ångrar att jag sagt... För det är ju inte pappas fel om min bil gått sönder...



Min pappa är ju faktiskt inte en vood präst som utövar magi på min bil...

Har väldigt svårt att se han i klädd nån konstig säckväs liknade sak med ett horn genom näsan och rökelse runt omkring med min bil i miniatyr (på hugg kubben på deras baksida) genom föra en lite dans och sticka nålar i den samma ha ha ha ha haaaaaaaa (vilken syn jag fick i min skalle nu) he he



Förlåt pappa förlåt! Jag menar inte alla dum saker jag vräker ur mig när jag arg.. Jobbar verkligen på att skärpa mig!

Ing-Britt tack för att du finns du oxå. Jag skäms andels förfärligt eftersom jag vet att det drabbar dig indirekt när jag råkat skälla på min pappa när han inget gjort....

Hade jag kunnat ta tillbak hälften av all oförtjänt skäll han har fått mannen hade jag gjort det lovar!! Tittar ner i marken och skäms göra jag... Förlåt av hela mitt hjärta bägge två.



Funderar på att skaffa ett kodord till min familj.

Typ om jag säger: - Apelsin! så ska de bara slänga på luren i örat på mig fort som f-n så jag inte hinner kasta ur mig massa ogenom tänkt skit! Ringa upp igen en timme senare och svarar jag som vanligt kan de säga vad de vill, skulle jag inte riktigt lämnat krigsstigen ännu säger jag Citron så får jag ringa upp när jag blivit mitt vanliga underbara jag!

På så sätt kanske min stakars far slipper en utställning för nått han inte gjort sig skyldig till.. :)



Ja då ska jag i ärlighetens namn säga att detta mitt humör kan drabba vem som helst i familjen.



Nån enstak gång har det hänt att telefon försäljer råkat ut för det oxå men de kan hade det tycker jag så som de tjatar om sin helt fantastiska produkt, de vill sälja till mig för ett lika fantastiskt pris..



Jippie så lyckliga jag blir när dessa ringer eller inte!



Värst är när det ringer när jag sover!

Finns det någon i detta avlånga land som har ett hemskt morgon humör är det jag!

Jag blir topp tundrande rasande om man råkar väcka mig på fel sätt, vid fel tid och om jag haft mardrömmar...

Nått för framtida eventuella män i mitt liv att tänka på försiktigt och gärna med frukost på sängen Ha ha



Jag vet att jag skrivit det förut.

Glöm aldrig någon där ute älskar dig. Du kanske vet vem det är
Kram Linda

Namn eller icke?

Har funderat på en sak nu igen...
Det här med namn, jag tänker i störst möjliga mån låta bli att använda namn på personer jag skriver om i bloggen, de berörda känner förmodligen igen sig själva ändå.
De behövs inte alltid att det ska stå utskriver för att de ska förstå vilka jag är tacksam emot eller mindre tacksam mot de som känner sig träffade är säkert de som de berör..
Krångligt? Ja jag kanske krånglar till det lite nu.

Tanken är inte att göra hysch hysch om händelserna eller att jag inte kan stå för vad jag skriver i min blogg. Jag står för allt jag skriver i min här.
Min blogg fungerar för mig så att jag får tömma huvudet och vissa min tacksamhet mot de som jag är tacksam emot.
Eller i vissa fall är jag upprörd och behöver lätt på trycket....

Börjar jag använda namn på händelser eller personer känns för mig som om jag lämnar ut dessa platser/personer på ett sätt som inte känns bra utan att fråga de som berörs på detta sätt kring går jag att lämna ut andra de som berörs av min text har då möjlighet att fråga mig rent ut vad det handlar om varför jag skrev ditt eller datt utan att alla som läst får reda på varför eller vem det egentligen handlar om...

Låter det rimligt eller har jag målat in mig ännu mer i mina försök att förklara mig?

Förvirrad men sanna ord från mig som var så snygg i går att jag har haft ont i håret hela dagen. he he
Kram Linda

Ha ha jag är bakis

Somliga straffar han snabbt eller som man bäddar får man ligga... Passar mig i dag och sådan där uttryck som synden straffar sig själv...



I går hade jag jätte roligt och jag tror kanske att jag blev lite väl snygg men vad fan jag var inte otrevlig i alla fall det är huvud saken!

Var den lokala resturangen med rättigheter och lyssnade på Nickborgen (stavas säkert inte så) det var lite mindre folk där än väntat men det var så roligt..

Pratade med massa folk och det var olika åldrar och alla var glada det gillade jag en annan som blev hemsk glad att se sin något väl förfriskade "mamma" var min hund hon var hel nöjd.

Som vanligt när jag öppna dörren började hon tjata med mig... Bubbla liksom i henne. Hon är för go min lilla vita sambo..

det här ingen sammanhängande historia i dag är väldigt tung i skalle ännu och klockan är snart 12.30 på dagen...



Vilket får mig till mina funderingar om proffs drickare... Alkisar tror jag de kallas..

Tänker att de måste ju ha börjat nån gång, om alla mådde lika illa som jag dagen efter så skulle ingen bli alkis, det skulle inte vara värt det ju.. Orka att sitta och korka flaska på flaska för att slippa känslan av ont.
För på mig är bakfylla fysiskt smärtsamt i mellan varven...
he he misstolka nu inte detta jag är inte absolutist och jag dömmer ingen. Alla har sina fria vilja och jag har min.

Det är värt att må lite taskigt dagen efter lite då och då men jag skulle inte vilja göra det som proffsen eller blir det inte bakfulla???



Hmm jag är nog förvirrad utom rimliga gränser i dag

Kramar Linda

Äta rätt träna du kan bara bli en vinnare

Det är tisdag i dag och jag är tränings sugen :) Hör så gött det låter jag är tränings sugen.



Det kunde väl ingen tro om mig för 1-2 år sen att jag skulle komma igång och träna och dessutom tycka det är roligt. För det tycker jag, att det är just roligt.

Jag märker ju resultat på kläder och min arma kropp blir mindre, jag har lättare att röra mig en sådan sak som att knyta skorna utan att det faller typ 1 liter svett ner för näsan.

Som jag ser det nu är det bara fördelar med att rör sig och äta rätt.



Mycket tacksam är jag mot mina två coacher Ni vet vilka ni är. Jag är tacksam mot detta par som hjälper mig med kosten och med tränings ordingen..
Jag visste inte alls vad jag skulle äta, vad som var nyttigt. Helt felaktigt trodde jag i min enfald att lite tre gånger om dagen och helst bara sallad... Ah tjena det har jag ju fått lära mig att det var galet tänk, helt upp åt väggarna.. 6 gånger om dagen små portioner och mycket sallad ingen coca cola liht. Det är ett under att inte cola liht eller zero för den delen gått omkull nu när jag inte dricker det längre he he
Kunde lätt hälla i mig 3 liter om dagen. LÄTT!

Smakade lite på den ädla drycken som jag alltid kallade den i lördags som är min ätar dag.
Jag blev grymt besviken....
Jag hade målat upp bilden i min skalle när jag öppnade korken tog flaskan till mina läppar och började klunka. Hur den ädla drycken liksom flöt ner igenom halsen och ner i magen där den la sig som en god hindrande bomull för min själ. ( djup suck)
-Ack va jag bedrog mig det var väl inte lika bra som jag trodde, det var cola inget mer bäää så ledsen jag blev..
Fast det var ju bra betyder ju bara att jag är avgiftad ha ha

Lördagar då äter jag ALLT onyttigt jag varit sug en på under veckan.... Choklad jag älskar choklad.

Jag har ju dessutom fått ändra min inställning till mat och godsaker eller "sötsaker" heter det nog på riktig svenska.
Förr när jag var ledsen åt jag, när jag var glad åt jag och när jag var arg åt jag så fort känslorna svajade åt nått håll, åt jag.
Inget bra betende alls, dess i mellan åt jag nästan ingenting vilket resulterade i att kropp ropade svällt på gång, lagra!!
Så det var inte så konstigt att jag såg ut som jag gjorde.

Lägg där till att jag inte rörde på mig många meter frivilligt.. Jag var en soffpotatis utan gränser..

Då kom jag tillbaka till min rörlighet som satte åt sidan där ett tag. Jag har börjat springa lite i smyg på rullbandet när ingen ser ha ha. Tycker det hoppar för mycket överallt för att vissa det offentligt ännu. Men vänta bara jag kommer springa på det där bandet offentligt redan till våren så det så.
Det jag gör på gymmet nu är att köra 2 pass kondition eller förbränning vad man nu väljer att kalla det + 2 pass stryka fördelat på 4 gånger i veckan.
Förbrännings träning kör jag ibland ute när vädret tillåter. Måste ju passa på sommaren är kort och den värkar ju faktiskt regna bort den med..

Hur kör man ett förbrännings pass ute om man vägra springa offentligt?

Jo man tar järnhästen och cyklar en runda på en halv timme timme svårare behöver det inte vara.. Eller så går man i rask takt det är ingen som sagt att en klump på några och hundra mår väl av att springa ute på asfalt ändå ju..

Träning ska vara lätt tillgänglig och rolig annars tröttnar man.. I alla fal gör jag det.

Styrkan tycker jag är jätte rolig för jag utmanar mig själv tillbristnings gränsen.. Det finns många som är starkare och snyggare än jag på gymmet men som min ena coach säger var och en kör efter sina förutsättningar. I smyg brukar jag tänka ha ha en dag ska jag bli lika snygg i kroppen som du, vänta och se mig slita he he. Tro nu inte att jag är missunsam eller avensjul icke jag beundrar dessa män och kvinnor och ser upp till dem en dag ska jag oxå bli så snygg som ni och klar det som ni kan :)

I med mp3:n och övriga värden är borta, jag tränar GÖTT!

Kram och nu är jag på väg mot nya mål.

Tänker allvarliga tankar om barn

Hmm jag vet inte vad du tycker om svek, otrohet eller känslan av att någon totalt struntar i dig eller ens lyssnar på vad du har att säga..

• Tänker på alla barn som inte får sin röst hörd, de som kämpar i det tysta med föräldrar som inte bryr sig eller ens orkar bry sig...
• De ungar som som inte känner sig älskade..
• De som inte får nått beröm när de kommer hem med teckningar från skolan eller när de lär sig cykla
• de som ingen tröstar när de slår sig

De som råkar ut för de stora hemska sakerna ser vi.. Vi gråter en skvätt i alla fall gör jag det när jag läser rubriker i tidningen där det står: - Barnvakt förgrep sig på 8 årig flicka... eller Pappa gav sig sig på sin 7 åriga dotter... Mamma slog sin son blodig..

Tänk vilket svek om de som ska beskydda dig och ta vara på dina intressen skadar dig så i grunden, jag skulle aldrig kunna lita på en sådan vuxen värd.

Så många gånger jag gråtit över detta kastat mig av och ann. Skrikit för dessa barns skull, men jag gör inget konkret det skäms jag för...

Jag tänker vad ska jag kunna göra.. jag har ju inga barn, varför ska jag bry mig överhuvudtaget? Då svara jag mig alltid :

- Bry dig, när du slutar att by dig när jag slutat gråta för barnen är jag inte mänsklig mer - Då har jag blivit ett moster som bara tänker på sig själv och sådan tänker jag aldrig bli. ALDRIG!

Jag finns för min vänners barn och de är jag noga att tala om för dom. Jag talar oxå om för dom att jag tycker om dom eller så vissar jag dem de på olika sätt.

Jag finns för min systerdotter, jag skulle inte tveka att sätta mig i min bil när min systerdotter blir stor och längtar efter moster för det har hänt nått som är viktigt för henne. Bara det är riktigt VIKTIGT för HENNE.

En uppvisning i dans eller Karate.... Vad vet jag vad som blir viktigt för henne.. Kommer inte åka för att hon vanligt saknar mig och vi kan avhandla saken via telefon eller mail, men de där viktiga sakerna, då kommer jag komma. Min syster dotter är en skänk från ovan och jag älskar henne djupt. Liksom min syster och min svåger.

Det är viktigt att var i nuet med alla människor särskilt med barn och unga. Det är där jag kan bidar känner jag, inte genom att skänka pengar jag inte har, till olika hjälporgansiationer.

Hjälp organisationer är BRA, det är inte det jag säger. Det jag säger är att alla kan bidra genom att var där och närvara även om man som jag kanske inte har en slant över att skänka..

Skäms inte för att säga det jag är timanställd och tjänar inte så mycket pengar. De pengar jag tjänar måste gå till mig och hunden.

Slut klämmen på min funderingar som varit allvarliga i dag är:

Lyssna, finns och ge aldrig upp.

Det finns nån där ute som älskar dig oxå. Du kanske till och med vet vem det är.

Karm Linda

Jag och min hund

I dag har jag inte gjort mycket minsann en sådan där dag när tankarna bara flyter runt på vad jag borde göra eller vad jag skulle gjort då 2005 när det begavsig.
Nostalgisk tror jag det kallas att man är då ja...

Tänkte precis på 2005 när vi hämtade min hund. Mitt ex och jag, tänkte på hur liten min älskling faktisk var då. Hon fick plats i träsko av storlek 47 visserligen en stor träsko men ändå.
Inte för att min hund är särskilt stor nu heller hon får fortfarande plats i min cykel korg. Ha ha

Å där sitter hon mer än gärna när jag trampar fram med en fram benet utan för och tittar, i bland ser det faktiskt ut som om hon skrattar åt mig eller tycker det går för långsamt..
Kan tänka mig att hon tänker se så här:
- Mamma kan du inte fortare? Det var hemsk vad du flåsar, trampa då din slöfock... Ha ha så rolig du ser ut i dag mamma det är nått som rinner i ditt ansikte.. (Svett det bara sprutar,svett)

Vid det här laget brukar jag känna mig ganska retlig...

Måste fråga är det någon mer än jag som talar för sin hund, om sin sin hund, högt och tydligt? Annars så måste jag ju vara lite små knäpp som kan för den dialog som följer med mig själv och på fullaste allvar svara vad jag tror min hund skulle ha svarat...
Jag: Är mammas lilla ängel trött nu.. Jag för hunden- äh tala för dig själv, jag har bättre kondition än du he he - Det är jag pinsamt medveten om..

Och så fortsätter jag dock försöker jag undervika föra dessa monloger ute bland folk.
Har fått för mig att det kan komma lite gubbar i långa rockar och sätta på mig en tröja ta man spänner ihop i ryggen annars...

Nåja jag har ju roligt i alla fall. :) Att jag talar så mycket för och om henne kan ju beror på att vi bor själva och jag är singel ha ha.

Det var allt för i dag jag åter kommer med nya funderingar i morgon.
Linda Swartling